Sätta gränser

Vad innebär det att kunna sätta gränser? Jo man är medveten om vad man vill och kan acceptera utan att kränka någon annan. Det är olika hur vi uppfostrats som barn i gränssättning. Det är det man lära sig i sin familj. Det är viktigt att både barn och personal tränar på att uttrycka sina behov genom att berätta om vad vi behöver och vilka som är våra gränser. Vad tycker vi är okey och vad är inte okey?

Man kan uttrycka sin gräns på olika sätt. Om man uttrycker det kritiskt och oförstående tex om några barn springer runt och skriker när barnen på avdelningen har somnat.

"Men vad ni låter högt. Nu får ni sluta springa runt. Om det vaknar är det erat fel"
Barnen kan då uppfatta det som att pedagogerna bara vill hindra de från att ha roligt. Om du använder Jag budskap är det lättare för barnet att förstå vad du vill. Det gäller såklart alla relationer där vi vill uttrycka vad vi vill eller inte vill. 

Hör ni, Jag är rädd att barnen vaknar när ni leker så högt här i närheten av deras sovplats. Jag vill inte att ni leker här utan prova smyga tillbaka så tyst som möjligt.
Barnen får då veta vad pedagogen egentligen vill och de blir inte skuldbelagda utan får en chans att göra det på ett bättre sätt. Ofta är barn mer tillmötesgående om man hanterar det såhär

Du kan såklart som pedagog säga nej till barnen även om de blir besvikna. Om vi lugnt och respektfullt beskriver varför vi sätter den gränsen utan att vara kritiska och oförstående över barnens motiv visar vi ju att vi också har egna gränser. Vi kan också förhandla med barnet, men det måste ske innan ett barn är i affekt. Om du anklagar barnet är det inte lika lätt för barnet att förstå att det är din gräns du beskriver

Vi vill ju gärna ha de barn som kan uttrycka sina gränser och känna tillit till sin egen förmåga. Det ger ödmjuka vuxna som blir bra på relationer 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                               

Ledarskap i en ny tid

De barn vi möter i förskolan idag kräver ett annat förhållningssätt från oss vuxna som bygger på samarbete och respekt mer än att vara en auktoritet. I den typen av ledarskap tar pedagogen ansvar för samspelet mellan barn och pedagog och gör varje barn delaktig i en inkluderande atmosfär. Pedagogen bemöter barnet på ett respektfullt och utvecklande sätt. I en sån miljö är alla känslor tillåtna och man stöttar barnet samt hjälper det att förstå sig själv. 

 

När man arbetar med barn behöver man kunna lyssna, leva sig in i och förstå hur livet ser ut genom just det här barnets ögon. Det innebär att man kan se saker från barnets perspektiv och kan därigenom se barnet med dess egna behov känslor och motiv som kankse är olika mina egna. Som pedagog behöver vi ha förmågan att kunna växla från vårt eget perspektiv till barnets. 

 

Man kan kallade ett inkännande eller empatiskt ledarskap och grunden din egen empati som helt enkelt är din egen förmåga att se barnets värld med hennes ögon. 

 

Barn behöver få möta och lära sig respektera andras gränser och barn behöver visa och få sina gränser respekterade. I det behöver barnen få uttrycka och utforska vad de vill och också vad de inte vill. De behöver även få upptäcka vad de tycker om och inte tycker om. För att utveckla sin förmåga att både kunna förstå sina egna gränser för vad man vill och inte vill behöver man även få möta andra människor med deras gränser och behov. Det sker en utveckling av sitt eget Jag när vi både får känna vad vi själva behöver i kombination med att vi möter andra personers behov. 

"Grunden för att kunna respektera andras gränser är att få sina egna gränser respekterade"